Sverige är mer eller mindre ett ateistiskt land med naturalism som måttstock. Om man förnekar Gud och religionen i dess helhet, så kommer man definitivt förneka koncept som Djinner och Ruqyah. För den drabbade kan det här vara utmanande och låt mig förklara varför. Ditt problem syns inte och du blir dumförklarad eller klassad som psykiskt sjuk.

En släkting till mig från Irak var på besök i Sverige och var påverkad av djinner. Hon förstod inte riktigt hur den svenska sjukvården fungerade så hon sade till personalen att hon lider av mass, alltså ”besatt av djinner”.

De trodde att hon var psykiskt sjuk, så det var nära att hon skulle bli intagen på vård. Panikslagen ändrade hon sin berättelse och gjorde sitt bästa för att ”visa sig vara frisk” för att få komma ut ur byggnaden. Detta problem upplever många av våra syskon; att de inte får hjälp av samhället och myndigheterna de lever i. Man blir direkt klassad som sjuk eller får tabletter utskrivna i stället.

Problemet är att djinner kan vara väldigt påfrestande och det kan påverka ens hälsa, psykiska välmående och arbete beroende på hur illa fallet är. Men i ett sekulärt samhälle kommer ingen läkare eller chef på jobbet ta hänsyn till dina problem och du tvingas leva ett dubbelliv. När man känner att ingen förstår ens problem, vänder man sig med det sista hoppet som finns kvar till sin lokala imam eller muslimska vänner. Man blir snabbt besviken eftersom man får höra allmänna svar som ”du måste förbättra din Iman syster” eller ”gör du’a Allah kommer hjälpa dig” och liknande svar. Det var vad en av mina nära vänner fick höra och det slutade inte bra.

Det är inget fel på råden i sig, men folk förstår inte att dessa människor lider av något väldigt specifikt och behöver därför behandlas professionellt och evidensbaserat.

Problemet är att okunskapen om Ruqyah och djinners påverkan på människan är enorm, inte bara bland den stora massan av muslimer, utan även bland muslimska frontfigurer.

Min fråga är nu;

Vad händer med en sådan människa? Vad händer med en människa som knappt kan leva ett normalt liv som inte får support eller förståelse från vare sig muslimer eller icke-muslimer?

Hur mår man?

Vart hamnar man till slut?

Hur slutar man?

De blir lämnade åt sin Sihr och ondskan.

Och det som händer, händer.

Det här är anledningen till att vi har ett kollektivt ansvar att inte vara tysta och utbilda oss. Det är ett viktigt ämne som behöver belysas mer i moskén och i den muslimska communityn i varje stad. Våra drabbade syskon behöver någon som tar deras problem seriöst.

Vi är distraherade av den fysiska fienden och glömmer bort den inre fienden. Den är visserligen osynlig, men fullt verklig.

RuqyahBasens arbete fortsätter.