Låt mig kalla personen för Ahmed.

Året var 2019 och Ahmed ville att jag skulle läsa på honom Ruqyah eftersom han var besatt av en Djinn och det var svårt för honom att läsa på sig själv.

Ahmed var en väldigt nära vän till mig och praktiserande muslim som var väldigt prövad med folks ögon och dåliga avsikter.

Jag gick hem till honom och började läsa. Ahmed hade varit påverkad av Djinner i många år utan att vetat om det. Så fort jag läste så reagerade han kraftigt på Koranen.

Jag minns inte varför men plötsligt svimmade Ahmed och sjönk ner på golvet. Han låg ner i en väldigt dålig position och jag var orolig att han inte kunde andas. Jag försökte genast sätta honom i rätt position och därefter lyfta honom från golvet till sängen men han var alldeles för tung att lyfta.

Golvet var hårt och kallt och jag visste inte hur länge han skulle ligga medvetslös så jag försökte lyfta upp honom gång på gång men det gick inte. Jag var rädd att jag skulle råka skada honom, så jag lät bli att fortsätta.

Vi var ensamma och jag visste inte vad jag skulle göra. Så, jag lade en kudde under huvudet och såg till att luftvägarna inte blockerades och bara väntade på att han skulle vakna.

Plötsligt hände något som chockade mig. Jag bara stirrade och glömde nästan bort att andas..

Ahmed låg fortfarande medvetslös på golvet, men någon tog upp honom på sakta, lugnt och harmoniskt. Jag observerade varenda rörelse..oändliga tankar forcerade i mitt huvud. Jag var så fascinerad.

Vad är det här som jag får bevittna?!

Jag kände en sån harmoni i rummet.

Ett lugn.

Jag visste inte vad det här var, men jag visste att den var god och försökte ta hand om Ahmed på ett kärleksfullt och barmhärtigt sätt.

Den förflyttade Ahmed som fortfarande var medvetslös med stängda ögon. Den förflyttade honom mot sängen, lade honom på sängen i en perfekt position som om denna varelse visste exakt hur en människa ska ligga för att optimera andningen.

Därefter blev det tyst.

Jag bara tittade på Ahmed och väntade på att han skulle vakna.

Till slut vaknade han och jag frågade: ”Vet du vad som precis hände?”

”Nej” svarade han förvirrad.

Jag berättade allt som hade hänt.

SubhaanAllah, tänker jag, 5 år senare. Varför blev jag ens förvånad?

Förstår vi inte att Islam är på riktigt? Förstår vi inte att varenda koranvers och Hadith är på högsta allvar? Helvetet, Paradiset, Profeten, (Sallahu ’alayhi Wa sallam), Koranen, änglar, Djinner, Domedagen.. Det här är inga sagor. Det här är verkligheten, lika verklig som dig själv. Men vi slarvar med vår dyrkan, badar i synder och bygger slott som om de vore eviga. När ska man vända sig tillbaka till sin Herre och ha denna starka Tawakkul, denna starka tillit? Att man är övertygad att Allah kommer att ge oss en utväg från alla ens prövningar och bekymmer, så länge vi underkastar oss Honom.

Den här berättelsen har jag hållit hemlig för mig själv tills idag.

Jag tackar Allah för att Han lät mig se detta med mina egna ögon. Denna händelse styrkte min tro och lämnade spår i mig som jag inte kan beskriva med en penna. Ruqyah har gett mig perspektiv på livet som jag aldrig kunnat förställa mig innan och jag är evigt tacksam för allt!

Men, vad var det egentligen som hände? Vem var denna mystiska varelse? Jag vet inte. Den försvann lika fort som den kom.

Men jag vet bara en sak.

Allah säger i Koranen:

لَهُۥ مُعَقِّبَٰتٌ مِّنۢ بَيْنِ يَدَيْهِ وَمِنْ خَلْفِهِۦ يَحْفَظُونَهُۥ مِنْ أَمْرِ ٱللَّهِ ۗ

Änglavakter [omger] människan – de går framför henne och bakom henne – och skyddar henne på Guds befallning.

(13:11)

Tårarna rinner och det är okej.

För det här är Allahs tal.