Djinner och magi kan drabba även praktiserande muslimer, men andlig försummelse kan i vissa fall göra en människa mer sårbar. Vi tar det från början.
Bland de främsta skydden mot ‘ayn, djinner och sihr är att vara fast i bönen och bevara sina dagliga adhkar.
Shaykh Ibn Uthaymeen, rahimahullaah, sa: ”…Och när människorna försummade al-awraad ash-shar`iyyah (åkallan, dhikr och annat som skyddar mot ont) började djinnerna öka i antal bland dem, och [i sin tur] leka med dem” (Liqaa’ Al-baab al-maftooh 197).
Andlig försummelse är en anledning till att många drabbas, men att de vänder sig till religionen för en lösning vittnar om gott hos dem. Det kan vara att Allah genom prövningen vill föra dem närmare religionen.
Vi säger alltid: ”Alhamdulillaah för allt!”.
En praktiserande muslim har ett särskilt skydd, som bevarar dem från ont. Profeten (frid och välsignelser vare med honom) sade till Ibn ’Abbas: ”Bevara Allah, så kommer Han att bevara dig” (Tirmithi).
Vad menas med att ”bevara Allah”? Ibn Uthaymeen, rahimahullaah, förklarar det i Sharh Hilyah: ”Det betyder att bevara Allahs gränser”. Att man gör det obligatoriska och undviker det förbjudna. Vi talar inte om att vara perfekt, men att man gör sitt bästa att ha en sund relation till sin tro.
Och vad menas med ”…så kommer Allah att bevara dig”? Jo, fortsätter Shaykh, att Allah kommer att ta hand om dina världsliga och religiösa angelägenheter. Allah kommer ta hand om dina problem.
Ruqyah kan inte förstås isolerat från bön och närhet till Allah. Vissa vill bli friska genom ruqyah, men vill inte börja be och söka närhet till Allah. En del av Ruqyah är att närma sig Allah, och inte bara läsningen i sig.
Att vara prövad med djinn, hasad eller sihr kan bli en väg till stor andlig nytta, eftersom det är en chans och möjlighet att förstärka din tro och skapa en bättre version av dig själv som du aldrig trodde var möjlig.
Och en till sak. Om någon lyckas bli frisk utan att vara religiös, eftersom allt ligger i Allahs händer, så kan man drabbas igen, på grund av att skyddet fortfarande saknas. Och därav rubriken. Så, vad är meningen?